Med. Dr Philip Sarrel
Även om premenstruellt syndrom (PMS) drabbar nästan alla kvinnor någon gång i livet, så har läkarna hittills vetat väldigt lite om detta. Men ny forskning pekar på en biologisk faktor – hormoner – som huvudorsaken till PMS.
Äggstockshormonerna östrogen och progesteron produceras under varje menstruationscykel. Dessa hormoner cirkulerar i blodet, går in i cellerna genom kroppen och påverkar hur cellerna ska utföra sina dagliga uppgifter. Hjärnan består av miljontals celler som är känsliga för påverkan av äggstockshormonerna och hormonhalternas fluktuationer under menstruationscykeln. Hos de flesta kvinnor fungerar äggstockshormonerna som stöd för grundfunktionerna i hjärnan, t.ex. sömn- och temperaturkontroll, sexuella känslor, förmåga att resonera och humör.
Men hos många kvinnor kan hjärncellerna reagera negativt på äggstockshormonerna, och miljontals kvinnor får PMS en gång i månaden med lättirritation, ångest och nedstämdhet en vecka till 10 dagar före menstruationen.
PMS har studerats i många vetenskapliga undersökningar som har hjälpt oss att förstå hur äggstockshormonerna påverkar funktionerna i hjärnan. Äggstockshormonerna påverkar blodtillströmningen till hjärnan. De hjälper även till att behålla och befrämja tillväxt av hjärnceller som styr produktionen och utsläppet av hjärnsubstanser (neurotransmittrar) med ansvar för många olika aktiviteter i hjärnan.
I en undersökning som nyligen utfördes av National Institute of Mental Health fann man att PMS-symptomen är en onormal reaktion på normala hormonhalter. Kvinnor med allvarliga symptom jämfördes med kvinnor som inte led av syndromet. När kvinnorna med allvarliga symptom behandlades med ett läkemedel som stoppade äggstockarnas produktion av hormoner, minskade symptomen dramatiskt. Dessa kvinnor fick också ett placebo, dvs. ett piller utan effekt på äggstockarna och utan några hormoner. När de fick placebo var symptomen oförändrade.
Kvinnorna med PMS som fick minskade symptom när äggstockarnas funktion hindrades fick sedan ett hormonblockerande läkemedel, men denna gång utan tillskott av varken östrogen eller progesteron. När inga av dessa naturliga hormoner togs fick kvinnorna kraftiga, återkommande PMS-symptom. Kvinnorna som inte hade PMS visade ingen reaktion på behandlingarna till skillnad från kvinnorna som led av PMS.
Därför verkar denna undersökning tydligt identifiera PMS som en störning, med onormal känslighet på normala nivåer av äggstockshormoner. Symptom som nedstämdhet, ångest och lättirritation, som uppträder vid menstruationstidpunkten i cyklerna, ska därför betraktas som en biologisk störning. Även om det äggstocksblockerande läkemedlet inte kan ges kontinuerligt så bör det användas av kvinnor med de allvarligaste symptomen, åtminstone som en korttidslösning.
På längre sikt skulle kvinnorna få problem med bieffekter genom de otillräckliga halterna av äggstockshormoner, med allt från skelettnedbrytning till benskörhet. Hormonblockerande läkemedel hjälper oss emellertid att definiera PMS som ett tillstånd orsakat av överkänslighet mot äggstockshormoner. Detta nya synsätt på PMS kan leda till nya och bättre behandlingar.
