Det finns inga särskilda fysiska rön eller laboratorietester som kan diagnostisera premenstruella syndrom (PMS). Det finns heller inget symptom som är unikt för PMS. Det enda sättet att kontrollera om du lider av PMS är att skriva ned tidpunkten och allvarlighetsgraden på dina symptom – både känslomässiga och fysiska – under hela menstruationscykeln på daglig basis i två eller tre månader.
Om du dessutom kontrollerar din kroppstemperatur (lägsta kroppstemperatur när du sover) och flytningar får du värdefull information om när ägglossningen äger rum. Läkare förlitar sig på dessa uppgifter för att kunna diagnostisera PMS. Skriv även ned hur din kropp reagerar på behandlingar.
När läkaren ska fastställa om du har PMS måste andra problem sorteras ut, eftersom många symptom på PMS liknar symptom på andra tillstånd. Läkaren kanske vill göra en fysisk undersökning och bukundersökning för att utesluta gynekologiska problem.
Om trötthet är huvudsymptomet kan man ta blodtest för att utesluta anemi, hypotyreoidism och kroniskt trötthetssyndrom. Man ska komma ihåg att mer allvarliga psykiatriska problem kan ha ett cykliskt mönster med förvärrade känslomässiga symptom under den premenstruella fasen. Depression är t.ex. vanligt hos kvinnor och blir ofta värre under de premenstruella dagarna.
Behandla PMS
Även om många läkemedel har introducerats och förespråkats för behandling av PMS så har få visat sig verkligen hjälpa. Serotoninmedel och medel som hindrar ägglossning är de enda terapierna som har visat sig mer effektiva än placebo (ett "sockerpiller" som används som jämförelse vid undersökningar). Det är intressant att ett flertal patienter reagerar positivt på placebo. Det betyder inte att symptomen inte är verkliga, utan bara att det finns brister i kunskaperna om placebo och hur de fungerar. En stark tro på att ett läkemedel ska bota en patient kan t.ex. sätta igång en produktion av substanser i hjärnan som lindrar symptomen. Den positiva reaktionen hos en patient kan även bero på välgörande inverkan från en sympatisk vårdgivare!
Hjälp av läkare
Om du inte klarar upp att hantera din PMS på egen hand är det dags att söka hjälp av läkare. Om din läkare inte är expert på PMS och den senaste forskningen kan han eller hon remittera dig till någon annan. Det är helt acceptabelt.
Ta med dina anteckningar med kartläggning av din cykel och vad du äter till läkaren. Tala om för läkaren om du tar läkemedel, receptfria medel från apoteket, vitamin- eller mineraltillskott eller örtmedicin. Om PMS-symptomen är allvarliga kan läkaren rekommendera något eller några av följande behandlingar:
Serotonin
För tillfället är serotoninmedel den vanligaste behandlingen av PMS. Serotonin spelar en stor roll för humöret. Särskilda SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) som finns i t.ex. Prozac, Zoloft och Paxil, har visat sig mest effektiva för behandling av PMS i dubbelblindtester med placebojämförelser. Dessa läkemedel kan lindra symptom som ångest, impulsivitet, aggression och ökad aptit. Men serotoninmedel hjälper generellt inte mot fysiska premenstruella symptom.
Ordination av diuretika (vätskedrivande medel)
Om det inte räcker med att begränsa ditt saltintag kan terapi med diuretika hjälpa dig om du har mycket vatten i kroppen och får svullna ben eller viktökningar. Diuretika ökar njurarnas förmåga att utsöndra salt och vatten i urinen, så att vätskemängden i vävnadscellerna minskar. Receptbelagda diuretika är starka läkemedel som kan ha allvarliga bieffekter, så ta dem endast i samråd med din läkare.
Hormonbehandling
En del läkare provar hormonterapi om ingen annan behandling hjälper. Progesterontillskott under den premenstruella fasen är inte alltid effektivt. Men hormonterapi för att hindra ägglossning verkar fungera. P-piller hindrar ägglossningen, så teoretiskt bör man inte få PMS om man tar p-piller. P-piller har visat sig lindra PMS-symptom hos en del kvinnor, men andra tycker att symptomen inte ändras någonting eller t.o.m. blir värre.
I en annan form av hormonbehandling används GnRH-antagonister (hormon i hjärnan som frisätter gonadotropiner). GnRH-terapi har använts med framgång för att behandla PMS-symptom i allvarliga fall där det inte har hjälpt med andra behandlingar. Dessa hormoner hindrar ägglossning genom att stoppa äggstockarnas funktion. Då fortsätter östrogen- och progesteronhalterna att vara låga. Eftersom låga östrogenhalter är nära kopplade till snabbare skelettnedbrytning och ökad risk för hjärtkärlsjukdomar rekommenderas inte långvarig terapi med GnRH-antagonister.
Terapin ska helst kombineras med östrogentillskott för att minska riskerna. Eftersom GnRH-antagonister medför allvarliga risker, är dyra och oftast måste ges som injektioner eller implantat, ges kombinationen av GnRH och östrogen bara till patienter med mycket allvarliga symptom som inte reagerar på annan behandling.
Andra läkemedel
Lugnande och antidepressiva medel som inte är serotoninåterupptagshämmande (SSRI) kan också lindra vissa PMS-symptom. Användning av lugnande medel ska övervägas noga, så att fördelarna garanterat överväger riskerna, eftersom dessa medel kan vara beroendeframkallande.
Vid stora besvär av svullnader eller smärta i brösten kan läkaren föreslå bromokriptin, som kan lindra förmenstruell bröstömhet genom att minska utsläppet av hormonet prolaktin från hypofysen. Prolaktin är ett av många hormon som stimulerar bröstvävnaden. Bromokriptin lindrar inte några andra PMS-symptom. Allvarliga bieffekter från läkemedlet är sällsynta, men det finns några vanliga, besvärande bieffekter som illamående och lätt huvudvärk.
Kirurgi
Som sista utväg, när ingen annan terapi hjälper och dina PMS-symptom är mycket allvarliga, kan du och läkaren överväga operation. Ooforektomi, när äggstockarna tas bort, eliminerar PMS. Detta är en radikal terapi och ska bara övervägas om ingenting annat kan lindra dina symptom och din PMS har förödande effekter på ditt privat- och yrkesliv. Detta alternativ ska bara övervägas om du redan har fött barn.
